This is it!

Norgehistorien.

Det var en gång två klasskompisar som bestämde sig för att till Norge resa.
Tjäna pengar och fara runt som undersköterskor, nej inte gick det att mesa.
Livet var i början tufft,
ingen tv, radio eller internet bara ett skjul utan friskluft.
Vi vaskade och rengjorde i alla små vrår,
ja, det kändes som det tog flera år.
Men tillslut så var alla dammråttor borta och skjulet blev rätt flott,
eller flott och flott, det var ju inte precis nått slott.
Men det dög för två pengasugna flickor,
som mest av allt ville fylla upp sina fickor.
Ut på byn gick vi för att fixa allt,
ja det var konton, skattekort & personnr, inte alls något särsillt ballt.
För Manpower vi sedan började slava, på sjukhem, hemtjänst och med utvecklingsstörda,
det blev jobb 24/7 och hemma från jobb satt vi mest framför filmer och nörda.
Ja inte blev det mycket av Trondheims uteliv vi fick uppleva nej,
är man 19 år utan kontakter så var det bara att tacka för sej.

När vi sedan till jul fick komma hem så njöt vi som aldrig förr,
ja det var nästan så att man fällde en tår när man såg sin familjs ytterdörr.
Mat på bordet, vänner, familj, tomten och choklad,
ja man kunde inte annat än att vara glad. 
Men ljusen slocknade och glöggen tog slut,
ja tiden går ju fort när man har kul, absolut.
Men efter många mil i bil så var vi tillbaks i vår lilla lya,
men ny energi, mat i mängder och en tvättmaskin som luktade spya.   

För att liva upp vardagen så började vi dansa swing i några veckor,
blev kära i danslärarn som inte verkade ha några svackor.
Haha, med det fick vi allt se när vi ut på byn med dansgänget for,
med norsk alkoholvana blev han utslängd både han och hans dansskor.

Efter jul så fick vi ju också en ny roomate,
Jessica vår älskade vän och även fd classmate.  
Hon kom som en frisk fläkt & lyste upp våra norgeliv,
med två resveskor och stora kliv. 
Hennes önskan var att jobba natt och tjäna storkovan helst,
önskan gick i uppfyllelse och hennes jobbarkompis var t.o.m. frälst. 
Hon lärde Jessica massor om Jesus & Gud, ja allt man behöver veta,
det tyckte hon var viktigare än att arbeta.

Tillslut fick vi ju även några vänner eller kontakter; Sverre, Stian, Halvard och Tor,
ja ni hör ju att dom inte i sverige bor.  
Dom fick oss in på down town, the place to be som alla sa.
Visst va det bra, synd att vi inte fick vara där nån mer da. 
Men vi roade oss ju också på annat sätt,  
eller det blev väl mest bio rätt och slätt.

Nämen dagarna gick och snart var det vår,
vi for till åre och tränade våra lår. 
Det var askul som Jessica skulle sagt,
hon som "alltid" vet vars hon sina grejer lagt.
Men efter åre var det inte många dagar kvar,
vi skulle resa hem och det skulle bara var minnen kvar av våra dar. 
Våra dar tillsammans i norge, där vi fick vara med om så mycket,
Skratt och tårar jag ibland klarade man helt enkelt inte av trycket. 
Men nu har vi lämnat Norge och gått vidare även om det var jobbit att ta klivet,
men än sak är säkert, man har fått både vänner och minnen för livet! <3



Kommentarer
Postat av: Anki

Vilken fin dikt du har skrivit. Är det författare du ska bli?

2010-05-16 @ 21:27:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0